Idag så har det varit en ganska seg och inte allt för händelserik dag. Kom för första gången försent till jobbet till att börja med. Sedan så värkte halsen så jag knappt kunde prata. Vi tog det mest lungt och stod och pratade  istället för att jobba som galningar.

Sen så har jag suttit hemme efter det. Somnade i nån timme även idag.
Känner att det blev världens mest intressanta blogginlägg.

Tänkte visa upp mina nya kläder jag köpte igår. Det är inga fina bilder eftersom det var något jag bad mamma ta kort på snabbt.

Allt börjar verkligen kännas av nu. Det är elva dagar kvar tills jag åker och jag börjar drabbas av halv panik. Jag börjar nästan undra vad jag har gett mig in på. Hur ska jag klara mig i stora läskiga Usa? Allt känns bara fel och jag är inte förberedd. Mn nu händer det sig var jag vill eller inte. Jag tror inte för en sekund att jag kommer ångra mig för att jag åker men tills jag är där så kommer allt kännas lite extra läskigt.

Allt ser verkligen ut att vara perfekt när jag kollar på bilderna! Jag hoppas bara att jag passar in där.

Nu känns allt lite bättre! Får tacka musiken och en underbar pojkvän som man kan prata med. Känner mig på riktigt bra humör för tillfället och har lust att göra massvis med saker! Som att jag mitt i natten kan vilja möblera om mitt rum eller sy en klänning. Sådan energi har jag nu och det känns underbart. Det betyder att jag är på väg åt rätt håll i vilket fall.



Kände att jag för en gångs skull kunde ladda upp en bild med! Även om det inte är den vackraste :D

Inget läker ditt sinne så som musik. Allt känns fel och min kropp sammarbetar inte med mitt huvud. Ena sekunden så tänker jag för mycket och andra så lägger det av helt och hållet. Ändå fortsätter kroppen bara att agera och göra allt som vanligt. Jag hinner knappt reagera på vad jag gör. Hela arbetsdagen bara rann förbi medans jag stod och funderade på livets alla beskymmer.

Det är så mycket att tänka på. Jag ska hantera min förlust och samtidigt försöka vara glad över den nya hunden. Jag ska försöka förstå att jag ska åka till USA om cirka 2 veckor och på samma gång fundera på hur jag ska klara av att lämna allt. Det tär verkligen på mig.

Just nu så har jag bestämt mig för att inte göra något mer idag och bara sitta och försöka släppa allt för ett litet tag. Jag har musik som flödar och på något sätt renarar mig. Den tömmer mig på känslor så jag kan få min tid till att slappna av med. Så det ska jag ägna minst en timme till. Kan vara skönt att få den tiden för mig själv.

Jag var nästan tvungen att skratta lite. Var inne och kollade på min statestik nyss och percis som jag förväntade mig så var det direkt inget att hurra för. Men eftersom jag inte har varit aktiv på det senaste så har det inte betytt så mycket. Men så ser man att det är en läsare som har hållt i sig och besökt bloggen varje dag. Stackars lilla läsare när inget dyker upp. Men än en gång ska jag försöka att satsa lite på bloggen. Kan ju vara roligt att dokumentera lite nu innan jag åker till USA. Kan ju vara roligt att läsa om några år.

Denna helgen har varit lugn men rolig. Sovit hos Christopher eftersom ingen i min familj var hemma. I fredags så kom det massa trevligt folk dit på grillning. Finns inget bättre än god mat och trevligt sällskap. På lördagen så kom Alexandra på besök. Alltid lika roligt när hon kommer! den människan får mig att må bra i alla lägen. Vi var och handlade och Alex flirtade med killen i kassan. Hon vill inte erkänna det men det var ett intensivt ögonblick mellan dem. Något som även roade Alex resten av kvällen var att några killar som cyklade förbi oss misstog mig för att vara en kille. Känns verkligen underbart när nån vinkar glatt och ropar hej niklas. Idag så har det bara varit att slappa som gäller.

Nu borde jag verkligen gå att lägga mig. Är dötrött och vill ju helst inte råka utsätta någon för fara för att jag inte sköter jobbet ordentligt. Min syster skadade sig förra veckan och det räcker. Jag jobbar ändå inte direkt på en farlig station.

God natt på er!

Idag så har jag jobbat från 7 på morgen till ca 7 på kvällen! Fy säger jag bara! Jag drack kaffe för att ens hålla mig vaken. Fast då blev allt jätte roligt istället för jag fick koffeinkick. Hatar egentligen kaffe och deras var hemskt blask kaffe. Smakade mer vatten. Sen tipsade min syster mig om nån espresso grejs. Var med choklad i med så det var både godare och man fick mer energi av den! Fast då lyckades jag slarava med allt och skrämde nästan ihjäl Malin när jag välte ca 20 lock till fjäderlådorna. Det lät fruktansvärt högt och jag tror aldrig jag har skäms mer i hela mitt liv. Det var ett sådant slowmotion ögonblick när du verkligen ser vad som håller på att hända men du kan inte stoppa det. Så nu är jag både dötrött och skit pigg på samma gång. Vet inte om jag ska sova eller vara vaken därför.

Imorgon så blir det att ta hem Asterix för första gången. Han var här igår men det räknas inte eftersom det bara var någon/några timmar. Denna gången ska han stanna över helgen och jag hoppas att Meesy är snällare mot honom denna gången. Hon är verkligen hemskt surig mot nya hundar. Hon var sådan mot Baloo i början med men han fattade ju inte när han skulle ge sig så tillslut så orkade väll hon inte med det mer eftersom han bara fortsatte. Men Asterix är aningen räddare så får se hur det går.

Jag tycker det är jätte roligt att det ska komma en ny hund hit men samtidigt så skär det verkligen i hjärtat. Jag vet att innerst inne så är det inte en ny hund jag väntar på. Jag hoppas fortfarande på att det är min underbara lilla Baloo som kommer tillbaka. Men förr eller senare så kommer jag inse att det aldrig kommer hända. Jag tror inte helt och hållet att det har skjunkt in och jag förstår det inte ännu. Jag tror att det bara är tillfälligt. Tror aldrig jag kommer kunna älska en hund på samma sätt som jag älskade honom. Han var en av sitt slag och det lär jag aldrig uppleva igen.

Nej fy nu blev det långt så nu orkar jag inte skriva mer. God natt på er så får vi se när jag skriver nästa gång.

Ögonen värker och vill inte riktigt hålla sig öppna idag. Har varit lägerledare/fotograf i 7 dagar och kom hem för att börja jobba på Crawford dagen efter. Det är inget svårt jobb men man blir nästan galen av det. Har ingen att prata med och det hela är bara ett upprepningsmoment. Imorgon blir det möjligen att jobba över med! Inte roligt men värt det. Behöver verkligen detta. Kommer vara så slut när veckan är slut att jag antagligen bara kommer ramla ihop.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva så känner att det är bättre att runda av innan det blir flummigt pågrund av hur trött jag är.