Så tyst..

Jag har nog aldrig känt mig så ensam. Huset blev helt knäpptyst då min familj åkte. Det är nu man inser hur fruktansvärt mycket man har saknat dem. Jag har saknat gemenskapen och hur lätt det är att bara vara med dem. Man behöver aldrig försöka vara någon annan är just den man är. Jag har nog den bästa familjen man kan ha.

Men nu längtar jag hem ännu mer!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0